Prylbloggen
Svenska Cycling Plus
Okategoriserade

Dad core och en fundering kring vad man bör och vad man vill

Prylbloggen lyssnade på P1 häromdagen. Eller läste något magasin med avantgardistiska texter. Eller så var det en modetidning. Bara. Men hey, att vara modechef är ett yrke dessa dagar så what do we know? Men i alla fall. I den här texten eller borrande reportaget pratades det om en strömning inom modevärlden som kallas dad core. Balenciaga var ett modehus som tog ett avstamp i detta genom att sända ett kluster med farsor nedför kattgången – med varsitt barn i famnen.

Förenklat. När man blir förälder växlar man ned sin sartorialistiska agenda och ambition och hasar fram i mjukisbyxor, noppig mössa och lång, lite urtvättad jumper. En Cosby tröja. Ser ni det framför er? Kärnan i denna ´Core är att man slutar klä sig för att mäta sig favörabelt hos andra fångar av det senaste från catwalken. Istället tar man steget till en praktiskt sinnad person – en pragmatiker med den råa funktionen som ett (enda?) mål. Det spelar liksom ingen roll om mössan är gul och jackan blå och byxorna röda – så länge man är varm och trygg och kan hasa fram i tillvaron med Maslows behovstrappa någorlunda uppfylld, så är det gott så.

Detta fick PB att fundera. Prylbloggen ser nämligen ett nukleus i det här dadcore-modet för en parallell med vår velo-värld. Mer specifikt den strömning av bockstyrecyklar som avsevärt vidgat begreppet av vad en asfaltshoj egentligen innebär. Och kanske får vara. Gravel är en av dessa. Antalet grushojar som strömmat ut på marknaden och in på uppmärksamhetens scen hos de flesta cyklister – oavsett om de cyklat i trettio år eller börjat sniffa lite på att kanske skaffa en cykel för första gången – har bidragit till detta. Om inte varit rent utav instrumental i detta skifte.

Trek Boone 5 – en gravelhoj? En landsvägscykel? En cykelcross? Eller bara en väldigt mång-gångbar bockstyrehoj?

Detta är En Bra Sak. Inte längre behöver en road bike automatiskt innebära en cykel med så radikal – allt för aero! – geometri att man får ont i nacken av att bara läsa geo-specen. Alltså, en landsvägscykel som egentligen enbart ska nyttjas från halv-professionella upp till Tour-vinnare. En gång i tiden så var det i stort sett bara den här sortens cyklar som fanns tillgängliga på marknaden, om man som Prylbloggen började bli lite intresserad av att skaffa en landsvägscykel runt 1990. Sadeln i topp och styrstammen i botten – det gällde att se så pro ut som möjligt. Lyckligtvis så ges vi idag fler alternativ.

Så. Kanske man man driva en tes att gravelhojar är dagens dad core. En cykeltyp som för bara några år sedan skulle avpolletterats som alldeles för tung med en på tok för o-effektiv sittställning. Alldeles för o-pro. Ett exempel från några år sedan. I någon cykeltidning beskrevs sittpositionen hos en komfortracer som “att köra kundvagn”. Låter det lockande? Storhandla på Coop en söndag?

Nej, tänkte väl det. Denna raljerande mediala hållning kan man fråga sig vad den skulle uppnå. Egentligen. Vem är avsändare, vad finns det för agenda därbakom och varför skulle det vara relevant för just mig? Samtidigt är cykeltester en subjektiv konst i slutändan. Lite som DN:s hållning i sina skivrecensioner, på den tiden när de inte gav ett sifferbetyg på vaxen. De gör det numera.

Samtidigt så vecklas den här rosenbuketten med 700c-cyklar ut sig alltmer. Gravel kan numera betyda allt från mer tävlingsmässig verksamhet på rätt råa CX-hojar till multidagars-bikepacking modell The Radavist på rando-cyklar. Men är det något som vi stor-gillandes tar med oss från denna uppsprängda kategori cyklar, så är det att det numera finns en cykel för nästan alla. Även oss som inte har en tanke på att tävla. Eller någonsin haft det. Valfrihet är bra. Mer valfrihet är bättre. Att tänka fritt är stort – men att tänka gravel är bättre. 

Vid närmare eftertanke. Dad core-reportaget kan ha sänts i det alltid lyssnings-värda modeprogrammet Stil i P1 som leds av Susanne Ljung. Ett nytt avsnitt går att lyssna på varje fredag klockan 10.03 och går i repris på söndagar klockan 14.03 och tisdagar 02.02. Ni lyssnar väl på P1? En kanal för de av oss som vill mata öronen och det gråa däremellan med ljudligt kostfiber framför reklamkanalernas snabba och tomma kolhydrater… Kanske får vi höra ett reportage om gravelhojar och de mer baggy kläder som det numera också är OK att synas med på en “landsvägscykel”…

Hm, där finns det också mer att skriva om – nästa gång.

 

Erol Orhun
Nyfiken, frågvis, vetgirig. Om allt och alla. Antal hjul är inte så noga, men fordon på två och fyra hjul har alltid spelat hårdare, högre och härligare på hjärtats strängar. Intresserad av allt som är intressant i världen. Första cykeln? En metallic-blå GX 2000 med halvmeters limp-sadel. Sedan en TBG, en Miyata, en Bridgestone, ett par Bottechia, en Kona... Och det var innan intresset fick verkshöjd på allvar. Skriver mest om prylar. För det är roligast.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.