Men kom igen – 1350 pund?!
Prylbloggen skrev om den här kalla, kvicka och koola kruisern häromdan. En cykel som med avstamp i en fackverkskonstruktion av stål, handbyggd i Bristol i England och med avsaknad av vare sig gung eller varierande utväxlingar, lovar snudd på hundraprocentig funktion runt dygnets och årets alla timmar och månader. Vad finns att inte gilla? Inte mycket.
Starling själva beskriver Migration – som ram och gaffel-kombon kallas – för en ´hack bike´. En hoj som man knappt behöver reta sina grå med över undran om den kommer fungera idag eller inte. Den bara gör det. I alla lägen. En cykel som består av järnsliprar, metall-profiler hjälpligt böjda till hjul, kautschuk blandat med kemikalier för att skapa däck. Och rör-högen garnerad med ett objekt liknande en sadel och en pinne för att meddela hojen vart man vill rulla med den.
Simpelt.
Men det finns ett problem. I själva verket finns det ettusentrehundrafemtio problem. 1350 pund. Det är vad Starling vill ha för att starta upp svetsen och måttsy en plojhoj som Migration är för dig. Och detta är för ett naket chassi med gaffel. För att få rull behöver du addera en hög med delar för en slutlig prislapp någonstans i grannskapet av tjugotusen kronor.
Jag är ledsen men detta är nys.
Vi är de första som gillar Starling Cycles, märkets arbete med stål och fågeltemat som går likt den röda tråden genom de olika produkterna. Lägg till allmänt handpålagda och med espresso-tankad omsorg hantverks-skapade objekt. Men att kalla detta för en rå grishoj som ska tjänstgöra i en hård och ruff värld där den på sin höjd kommer ses om med två pys luft i däcken och en droppe olja nånstans i närheten av en torr drivlina, OCH begära 15000 kronor plus för detta är taking the piss som det heter i det United Kingdom.
