Prylbloggen
Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Prylbloggen

Tour de France och ett möte med en granne

Årets största cykeltävling startade i lördags. Tour de France. Le Grand Boucle. Det Stora Varvet runt Frankrike. Det här året avviker arrangerande ASO lite från mönstret. Istället för att köra en kortare prolog för att avgöra vem som ska bära tröjorna i de olika tävlingarna i tävlingen – berga-, poäng-, ungdoms- och ledartröjan naturligtvis – så var det pang på med en vanlig linjeetapp. Spurtmannen Cavendish drog rätt strå och fick dra på sig Maillot Jaune för första gången i sin karriär. En tröja han hänger in i sin garderob tillsammans med ledartröjor för italienska Girot och spanska Vueltan.

Som cykelintresserad sedan slutet av 80-talet så har månaden juli alltid varit stjärnglittrande månad för mig. Inte bara för att jag fyller år utan för att jag äntligen skulle få sitta framför tv:n och heja, tjoa, stå upp, skaka på huvudet och hoppa av glädje när rätt cyklist får vingar under bergsetapperna.

Jag minns särskilt en etapp under Touren 2003 när en karismatisk cyklist från Texas under en kritisk uppförskörning vurpar pga att han körde för nära en åskådare och hakade styret på denne. Då kunde jag inte sitta ned framför burken. Jag stod och bubblade och hoppade och försökte sända så mycket positiv energi som möjligt för att han skulle jaga ikapp och krossa de andra konkurrenterna. Vilket han gjorde. Men inte tack vare mitt högljudda hejande i Stockholm. Långt senare fick jag lär mig att mannen från Texas också hade vässat sin fysiska förmåga på förbjudna sätt.

Vatten är vått, ingen eld utan rök etc etc etc.

Men jag fick skäl att vara glad av andra orsaker i helgen än att 200 killar i väldigt trånga plastkläder kommer cykla motsols runt ett mellaneuropeiskt land i 20 dagar i juli.

Klockan var halv sju på kvällen och rätt vad det var ringde det på dörren. Min äldre granne en trappa ned. En trevlig karl med drag av Professor Kalkyl från Hergés klassiska serie Tintin. Vi hade setts i hissen tidigare och när det framkom att jag sysslar med cykel, så rann det en massa tips att kolla upp olika cyklar, ideer och funderingar om cykling ur honom. Han skulle återkomma. Vilket han gjorde med en lapp i handen.

Stringbike heter en cykel med ett intressant system för att föra över kraft från pedalerna till bakhjulet. Hemsidan radar upp en mängd fördelar. Många kan stämma. Men jämfört med en enkel kedja och några kugghjul så verkar Stringbike-konceptet lite komplicerat. Eller vänta nu. Elektriska Di2-växlar är inget man meckar med på köksbordet. Och Shimano har tydligt sagt att man ser framtiden på cykeln som elektrifierad, digital och försedd med batterier. En öppning på marknaden för en disruptor?

Den andra hojen grannen pratade om är en polsk custom-byggare. De allra flesta tjejer och killar som måttbygger cyklar gör så med fokus på prestandahojar – landsvägscyklar, mountainbike:s, touringslädar och så vidare. Adam Zdanowicz tillverkar custom-cruisers för folk som gillar att glida. Med stil.

Skärmavbild 2016-07-04 kl. 08.32.10

Det här mötet med min granne gjorde mig glad. Vi gillar båda cykel. En gemensam punkt där båda kan lära och lyssna. Ett litet möte i vardagen som betyder mer för mig – numera – än De Sammanbitna på tv med lycrauniform, täckande solglasögon och sega kroppar som hänger ihop med några senor.

Jag kommer alltid följa Touren. Jag kommer aldrig tröttna på att se cyklisterna vända ut och in på sig själva för att klättra över de högsta av berg.

Men på senare år har min tidigare fascination för och kring de mest spetsiga av cykeltävlingar blivit mindre. Proffscirkusen är ju lite som det låter. En cirkus. Vem som är direktör, domptör, spelevink, trapetskonstnär, häst, apa och clown låter jag er bestämma. Men det är en cirkus som jag inte riktigt kan relatera till. Det är kanske också därför jag börjat cykla lite lugnare, lite mer avsides, lite mer långsammare äventyrshojning.

En cykling som är mer jag och mindre dem som syns på Eurosport varje dag i juli.

 

Prylbloggen

Ny DuraAce-grupp med effektmätare

Under Eurobike Media Days passade branschgiganten Shimano på att lansera den senaste versionen av toppgruppen DuraAce. R9100 heter den mekaniska gruppen på Shimano-språk och dess elektriska motsvarighet heter R9150 (från och med nu finns ett versalt R innan sifferbenämningen för att indikera att gruppen är menad för Road – landsvägscyklar).

DA-R9100-composition

De största nyheterna:

  • Gruppen finns i en version med hydrauliska skivbromsar för Flat Mount-standarden. Och för första gången är det en dedikerad skivbroms för just DuraAce. Freeza-bromsskivorna är vidareutvecklade. Shimano säger att de sänkt bromstemperaturen med minus 30 grader.
  • En annan ´för-första-gången´ är att DuraAce-vevarmarna finns i en variant med en effektmätare. Töjningsgivarna – “strain gauges” – är monterade i vardera vevarm och sammankopplade med datahjärna fastsatt i högra vevarmens kedjehjul.
  • DuraAce är framöver fortfarande 11-delad med 5 olika kassetter.
  • Shadow-bakväxeln med Direct Mount-fäste kommer med enbart en längd på ´cagen´. Den täcker kassetter upp till 30 tänder vilket är två mer än tidigare.
  • De mekaniska fälgbromsarna är stadigare – Shimano uppger att kalipern är 43 procent styvare än tidigare.
  • Den elektroniska gruppen R9150 har en finess som först setts på Shimanos Di2-mountainbikegrupper: SyncroShift. Det innebär att du kan programmera systemet för att styras av ett växelreglage. Mappningen sköter sedan resten och hanterar samspelet mellan fram- och bakväxel.

DA

Vi tog en kort tur på den mekaniska varianten R9100 och det som slog oss – förutom hur solida och styva vevarmarna kändes – var det kortare ´slaget´som krävs för att växla. Shimano har reducerat växelreglagets ´stroke´ med 24 procent på det stora bladet och med 14 procent på den lilla växelknappen. Det var en tydlig förbättring. Bromsarnas prestanda var fullt godkänd. Vi hade velat prova den nya DuraAce-skivbromsen men Shimano hade inte den på plats. Det som verkar dela cykelentusiaster är utseendet på de nya vevarmarna. Shimanos PR-man Michael Wild sa att det tre-spretiga mönstret som syns på spindeln är det ikoniska mönstret för nya DuraAce. Vad tycker du?

 

 

Prylbloggen

Nytt från Eurobike Media Days

Eurobike Media Days är en branschmässa där journalister från tidningar från alla jordens hörn träffar tillverkare för att faktiskt få prova nästa års cyklar på riktigt. Alltså på stigar runtom Kirchberg eller på de vindlande vägarna som snirklar upp och ned för bergsmassiven. CyclingPlus var naturligtvis där för att täcka de för oss i Sverige mest relevanta modellerna, men vi kunde inte låta bli att fota annat som vi tyckte var intressant…

 

Cannondales Habit kommer också i en ännu fetare variant kallad – naturligtvis – Bad Habit. Lite Michael Jackson-vibbar över typsnittet…

02EE1B1F-2B3C-4B6E-9D79-8E64CA6F3D29_zps0pdggm1y

 

Cykeln är byggd kring 27.5 Plus-däck, 3″-breda alltså. Megafäste utlovas och stämmer kan vi intyga. Cykeln klättrade som en bergsget… Jag och Fotograf-Tobias var också eniga i att den mattgröna skalbaggs-skalsfärgen var en av mässans läckraste i stark konkurrens med…

33876A69-AF65-4105-9394-030A1C4057DC_zps8w5jy9ru

 

 

….Simplon från Österrike. Vi fastnade vid deras nya Pavo – trevlig, skonsam geometri med Di2-grupp från Shimano och hydrauliska skivbromsar. Men färgen! Lacken var helt fantastisk, med lite glitter som sprakade upp under Tyrol-solen.

332886B2-6B36-4269-8613-5CF563D8E670_zpsb8tgojqn

 

 

Marins trippel-lackade äventyrshoj hade en fin metallogga på styrröret…

C27219BE-6224-41C8-BDA0-03457C54EA0D_zpsox3wgvm6

 

…och så här såg den ut. Stål, skivor, skärmar, skaffning. Sweet! Neon-rasta!!

marin

 

 

Finska Pole hade också ett fint styrrörsemblem – inte tu tal vart firman hör hemma i världen.

D3DCDA2C-7C0B-4266-A615-D10DFD7E4B20_zpshilrk2oz

TJ tog en snabb tur för att känna lite på finländarnas progressiva tänk kring geometri och samspelet mellan cyklist och cykel. Vi gillade båda Trail Evolink 140 29. Tryggt, säkert och ordentligt med en rejäl skopa lekfullhet. Cykelns stabila uppförande väckte illbattingen i oss båda, men trots frenetiska försök att hitta cykelns gränser utför stigarna så blev vi bara svettiga. Cykeln gäspade bara lite förstrött…

tobias_pole

 

Shimano passade på att introducera en ny DuraAce-grupp, firmans toppkomponenter för landsvägscyklar. R9100 heter gruppen på Shimano-språk. Delarna satt monterade på en Pinarello Dogma, cykeln som tagit Chris Froome till slutseger de hittills två gånger han nått Paris klädd i den gula ledartröjan. Nedan syns den mekaniska versionen, men Shimano var tydliga med att de ser framtiden som elektrifierad, digital och försedd med deras första egna effektmätare.

DA

 

/ ErTo

Prylbloggen

Eurobike Media Days

Vi är på plats i Kirchberg, Österrike för att täcka Eurobike Media Days – en branschtillställning där några av de största tillverkarna låter oss murvlar kika närmare på nästa års hetaste hojar. Scott, Marin, Cannondale, Rose och andra har slagit upp sina tält och fyllt dem med kaffe, kaka och nya cyklar.

Bland annat ser vi fram emot att prova Scott:s uppdaterade XC-raket Spark, titta närmare på RockyMountain:s nya marathon-racer Element, kolla in Marin:s senaste grusvägscyklar och mycket annat. Rose har exemplevis rykande heta nyheter och Shimano har kallat till en hemlighetsfull presskonferens där de tänker dra skynket av något jag och fotograf-Tobias har försökt klura ut utan framgång: är det en ny DuraAce-grupp med vevarmar i kolfiber och trådlösa, elektriska växlar? Eller något annat som ett vässat el-cykelkoncept? STEPS 2? Imorgon kör vi, häng med då.

7A438119-C7C3-4A3E-B8CA-DEE378DD2CC0_zpsjclporox

Fotograf-Tobias studerar kartan över Kirchberg och Kitzbuhel i Tyrolen, Österrike.

 

 

Prylbloggen

Ingen mänska en ö

Såg ni den här helt fantastiska cykelfilmssnutten som vi skrev om häromdan? Brandon Semenuk kör så stort, fett och snyggt att vi på redaktionen och ett samstämmigt internet trillade av våra stolar. Vi har dessutom redan korat den till årets film.

Det ser så lätt och ledigt ut när kanadensaren surfar över de gigantiska hoppen. Poesi nästan. Poesi till det mest krispiga däcksljud vi någonsin hört, kryddat med lite fågelkvitter och ett febrilt kassettickande. Dirten måste vara oerhört välpackad. Tidvis låter det nästan som en stenhård bakelit-kula som löper nerför en träränna.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=p7o77ZMinRY&w=640&h=360]

Men det som fick mig att gå tillbaka till Brandons åk – förutom att det går att se den ett dussin gånger på raken utan att tröttna – är att han vid 0:44 liksom sladdar/lägger ner hojen på ett sjukt ballt sätt. Döm om min förvåning när jag klickar runt bland allehanda videos på YouTube och hittar den här på motocross-åkaren Tim Gajser görandes vad som i MX-kretsar kallas för en Bubba Scrub.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rQPm4Hb7vvc&w=640&h=360]

En teknik för att minska tiden i luften, landa fortare och axxa vidare. Sen ser det fruktansvärt svalt ut. Som att jonglera med fyra sylvassa knivar medan man lojt äter ett äpple och småpratar med sin kompis.

Intressant och kul att se hur åktekniker från MX-världen används på cykelsidan. Och tvärtom.

Prylbloggen

Läsarfråga om fatbike-stänkor

Det damp ned en läsarfråga häromdagen. Jessica har en fatbike och undrade om jag kände till någon tillverkare som saluför stänkskärmar för just hojarna med extra-extra breda däck. En fatbike är en mountainbike med väldigt tjocka och breda däck. De ser oftast ut som en clownhoj och får alla som ser dem att reagera positivt. Men gummivalsarna till däck bidrar inte bara med ett fantastiskt fint fäste, utan kastar upp betydligt mer jord, vatten, smuts och skräp. Med cyklisten som måltavla. Alltså bör man klä sig i det som kallas för oömma kläder och bara köra hårt och ge fanken i att man blir smutsig. Bara att tvaga allt med högtryckstvätten efteråt jö.

En snabb slagning gav vid hand att de allra flesta feta stänkor är garagesnickrade historier av folk som inte har tummen mitt i handen.  Därmed inte sagt att det är särskilt knepigt att klippa till och anpassa lite väl valt materiel såsom pet-flaskor, stålstänger, buntband och skruvar till ett funktionellt set. Men för den där slicka, proffsiga, färdiga looken så vill man kanske skaffa ett fabriksproducerat set. Problemet är att de knappt existerar. Än. Jag kan sätta min samling av Greg LeMond-autografer på att SKS och alla de andra just nu fnular friskt i sina R&D-labb med målet att konstruera Det Bästa Fat-Skärmarna Någonsin! Deras Fatboard räknar jag inte riktigt… Stäm mig.

Sen såg jag de här. Tillverkade i trä. De måste vara de vackraste stänkskärmarna hittills för fet-cyklar. 

Brittiska MudHugger har också produkter som ska funka fint med feta däck.

Värt att kolla om man är trött på att smutsas ner på sin fatbike…

Prylbloggen

Historiens bästa mektips

I Ullared finns det en mycket fin gammal kyrka. Den heter Ullareds kyrka. Vackert vitputsad med resligt klocktorn. På den gröna och välansade kyrkogården finns det vackra gravstenar från svunna tider och en lagom avsides minneslund formad som en snäcka. Där kan man sitta ned och fundera eller låta bli. Vad är detta för makaber inledning på ett blogginlägg? På en CYKELSIDA hör jag er fnysa med morgon-Gevalian sprutandes ur bägge näsborrarna likt en kränkt geyser.

Men häng kvar och ta en klunk apelsinjuice.

Sitter man i minneslunden – i själaläkande lugn och ro – och vrider huvudet en aning åt sidan, så kan man precis ana ett gulfärgat shoppingtempel som kallas Gekås. För därinne, bland alla tv-kameror, Morgan och Conny och vad de heter, så finns en verktygsavdelning. Och där finns en hylla. Fylld med det mesta och bästa som hänt alla och envar som någonsin mekat med en cykel. Cykelhelgonet Tullio C nickade gillandes när jag berättade för honom vad det är häromdagen. På den nivån är det.

“Men säg dåååå!” hör jag er tänka. Okej. Jag ger er…

Hundra latexhandskar.

F1400E24-011A-4B88-9288-87DECEF17427_zps7jlh4xl1

Det känns som om jag upptäckt Den Heliga Graal. Aldrig mer hädanefter behöver jag gnugga, tvätta, riva och gno mina händer, nagelband och alla små vrår och veck i 30 minuter efter att ha meckat med mina cyklar. Som om jag vore en kirurg som preparerar sig för en hjärntransplantation. Och sen eftertvätta mina händer med en Scotchbrite-svamp (den råa sidan) för att exterminera de sista, sega fett- och smutsspåren.

Jag är nu klar med allt sånt primitivt, antikt, medeltida beteende. Från och med nu är följande min modus operandi om jag ska meka: två friska, fräscha gummihandskar på. När jag är klar: kräng av dem och släng i soporna. Och jag kan omedelbart krama mina barn utan rädsla för att smutsa ned dem.

Och vad har detta med kyrkan att göra? Jo, hundra latexhandskar är det enda av vikt jag hittade i den där gula shoppingladan. Trots alla andras uppenbara glädje över att hitta hyllor så fulla av saker att köpa. Så jag klev ut för att ta en nypa luft, traskade lite i omgivningarna och satte mig ned på en bänk där på den lugna, avsides kyrkogården för att kontemplera varat och intet. Och för att vänta ut min bättre hälft som gjorde sitt bästa för att fylla en kundvagn.

Hon lyckades ganska bra. 

Själv är jag nöjd med att aldrig mer få fettsmutsiga händer efter cykelvård. Gå och köp.

 

PS. Det kan vara så att latexhandskar finns till salu i andra affärer än just den i Ullared… DS.

Prylbloggen

Du sköna nya värld

I en av pauserna man gör ibland från att hamra på tangentbordet och tillverka intervjuer, produkttest och blogginlägg, så klickar jag runt lite bland mina kollegers artiklar. Allt om MTB har ju varit på plats i Jönköping och fick där slänga ett ben över Cannondales uppdaterade heldämpade plattform för crosscountry (eller Xtreme Xross Country) kallad Scalpel. Lite slackare, lite lättare, lite styvare. Det låter nästan som en krogshow av Killinggänget.

Men det är vad som krävs av en XC-hoj 2016. Kanske också av Schyffert, Luuk, Lokko och de andra om de tänker sätta upp en ny varieté på Grand.

Men i alla fall. Cykeln var det.

Det är med intresse jag läser BR:s första provtest och finner att styret sträcker sig över hela 760 millimeter från ena änden till den andra. Jag borde inte vara glatt förvånad. Crosscountrybanor har blivit allt vanskligare och innehåller “skräck”-segment där en uppbyggd ledning lätt kan vurpas bort. C-dale själva uttrycker det i en mening: “XC-lopp vinns fortfarande i uppförsbackarna, men risken att krascha under utförslöpan har blivit allt större”. Ergo, en tryggare geometri och mer en längre hävarm för cyklisten att bända i. Vilket jag gillar.

Jag hade en Giant Anthem en gång för några år sedan. En lekfull och rolig hoj som jag bytte styre på. Ett Answer ProTaper som spände över 780 millimeter. Underbar kombination med den lagom kort-långa Thomson-styrstammen jag parade den med.

Sen satte jag ut den på annons. En mycket trevlig kille kom. Han tittade på cykeln. Och ringde sen en kompis för att förstå varför man kör med ett så brett styre på en stigcykel. Dagen efter kom han tillbaka – “jag drömde om att cykla på den!” – och köpte min lilla stigtraktor med det metervida styret. Artisten Karl Dyalls kusin/släkting nu när jag tänker tillbaka.

Downhill har givit oss Bra Saker. För 20 år sedan så började produkter från den sidan av cykelvärlden blöda igenom till trailhojarnas gebit. Jag tänker till exempel på läderfåtöljen/sadeln Titec Berserker som var några gram tyngre men gav oss en rejält komfortabel sittdyna att vila på, istället för ett vinylöverdraget träbit. Trots att den var tänkt för nedförsåknings-cyklar, så monterade vi den på våra stighojar och njöt av en bekväm och mjuk soffa att vila ändalykten mot.

Samma visa med bredare styren. I mountainbikens ungdom var styrdonet nere en bra bit under 60 centimeter. “Huvva!” som Roberto Vacchi skulle sagt. Till det en så lååång styrstam att man var lika utsträckt som Stålmannen när han flög över Metropolis. Det är därför med tårfylld glädje jag läser de där “styre: 760 millimeter” på en renodlad crosscountrycykel.

Downhill kretsar kring fart och komfort och stabilitet och pålitlighet och  kontroll på läget. Morgondagens crosscountry-cyklar är det senaste uttrycket för teknikmigreringen mellan disciplinerna.

Två tummar upp.

Prylbloggen

Den bästa filmsnutten…

Ja, den är det. Och några dagar gammal. En kort snutt till cykelfilm. Men vi kan inte sluta titta på de 1 minut och 40 sekunderna av nerskalad och koncentrerad fantastisk friåkning. RAW 100 heter filmserien. Cyklisten? Brendon Semenuk – som också syns i Not2Bad vi skrev om häromdagen – kör stort, hårt och svidande vackert till tonerna av… Ingenting. Ingen högljud musik. Ingen umpa-umpa. Ingen arg röst som skränar. Ingenting. Förutom lite ljud från cykel, grus och natur. Och LJUDET när däck möter hårdpackad BMX-bana! Varför har De Som Producerar Freeride-Film inte gjort såhär förr?

Resultatet är fantastiskt och Semenuks åkning så snygg. Här har vi en kille som tagit alla vitaminer, ätit spenat och druckit minst en fyrdubbel espresso dagen de spelade in de 100 sekunderna. Vi har glott på hojfilm sedan massor av år och är mätta på sådan här film. Egentligen. Men RAW 100 ger oss och en enig cykeljournalistkår en tår av glädje över något så naket och vackert.

Årets film?

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=p7o77ZMinRY&w=640&h=360]

Prylbloggen

Shimano uppdaterar lvg-skor

Marknadsgiganten Shimano arbetar oavbrutet och oförtrutet på att förbättra sina produkter. Som alla företag. (Förutom de här – de har redan fintrimmat sin produkt till perfektion).

Osaka-firmans skor tillhör marknadens mest pålitliga men har hittills inte erbjudits med moderna snurrspännen alá Boa och andra. I vårt eget MTB-skotest så uppskattade alla som provade Shimanos skor dem för deras klassledande styvhet – en avancerad kolfibersula tar till vara på varje watt cyklisten producerar – men anmärkte också på att vi saknade den senaste låstekniken.

John Degenkolbs skor under Critérium du Dauphiné Foto: Josh Evans / Immediate Media

Konkurrenternas skor med de senaste Boaspännena – Boa S2 – är ett tydligt steg framåt. Spännena är enkla att hantera och är precis lagom stora för att medge justering när man cyklar (till skillnad från andra snurrspännen som inte bygger tillräckligt på höjden eller är tillverkade i material som inte är särskilt fingervänliga och ger dåligt grepp). Men. Klickspännen med hävarm och traditionella kardborreband ger helt enkelt inte bäraren samma möjlighet att finjustera passformen. Så det är en glad överraskning att se Shimano experimentera med samtida “snörteknik”.

På brittiska BikeRadar finns en intressant artikel där man tittat närmare på vad toppnamnen hade på fötterna under Dauphiné Libéré. Eller Critérium du Dauphiné som tävlingen heter sedan ASO tog över arrangemanget. Stjärnorna John Degenkolb, Chris Froome och Dan Martin hade alla nya skor på fötterna från Shimano, Sidi och Mavic. Och alla skor var utrustade med olika snurrspännen. Okej. Att Degenkolbs skor var tillverkade av Shimano är en bättre gissning, men vi gissar (så också artikelförfattaren på BR) att vi kommer få se nya produkter från Shimano under de kommande veckorna.

Vi tror att Shimanos experimenterande med Boa-fästen också kommer att synas på deras mountainbikeskor framöver. Det skulle i så fall vara en efterlängtad och intressant utveckling – trots eventuella farhågor om teknik för teknikens egen skull. Man kan kanske göra en parallell med handtag med lock on-teknik. När de kom i början av 2000-talet bespottades i det närmaste av en del journalister som spetsigt kommenterade att vi snart skulle se lock on-däck som nästa “framsteg”. Men handtag som skruvas fast fungerar och är praktiska.

Så också snurrfästen för skor.

 

Annons
Annons
1 43 44 45 47

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.